Det började vid fikabordet på ABB Capacitors i Stockholm någon gång på sommaren 1983. Vi började spåna om att kunna träffas utanför jobbet, kanske laga mat tillsammans och umgås. Efter fikat skickade någon ett ”mötesprotokoll” där man uppmanade de som vill vara med i matlaget att skriva in sig på listan. Så småningom kom listan till mig (Jurek). Utan att tänka djupare skrev jag upp mig på listan som nummer 19, tror jag.
En halvtimme senare fick jag ett telefonsamtal. Det var Åke som just har fått listan.
Det är idioti – säger han – jag fick listan och såg att jag skulle bli nummer 28. Det går inte att laga mat och samlas regelbundet med så mycket folk. Vi måste begränsa gruppen till fem, sex personer. Låt oss tänka: du och jag, ska vi fråga de övriga killarna i rummet du sitter i och kanske också ”Bigstone”, som berättade vitt och brett att han jobbade som kock innan han blev ingenjör.
Så gjorde vi. Två av killarna som jag satt tillsammans med, Anders N och Anders P var entusiastiska, den tredje tackade nej (han kom ändå rätt ofta till våra middagar som reserv, när några av ordinarie medlemmarna inte kunde vara med).
”Bigstone” satt inte på sin plats, men Christian svarade i hans telefon istället.
Gruppen blev nu klar:
- Anders N
- Anders P
- Christian
- Jurek
- Åke
Vi träffades för första gång hos Anders P i hans lägenhet på Thorildsvägen. Det var någon gång i september 1983, vi har tyvärr hunnit glömma det exakta datum innan vi kom på idéen att börja dokumentera våra middagar.
Vi åt avokado till förrätt, inbakad oxfilé till huvudrätt och hade en ostbricka som efterrätt. Vi drack ett Rioja vin. Allt var mycket gott, vi var nöjda och började efter middagen att skissa på regler för vårt umgänge (se sidan med regler).
På den tiden har vi precis börjat arbeta med datorer på varje skrivbord (PC). Där upptäckte jag Lotus 1-2-3, ett kalkylprogram ursprungligen, som dock passade utmärkt till våra behov av dokumentation. Den tabell som används idag har sin ursprung i den första tabellen som skapades någon gång på 80-talet.
Den förste som slutade på vår gemensamma arbetsplats var Anders N, men eftersom han gick till Vattenfall i Stockholm, kunde vi fortsätta våra möten som tidigare. Först när Anders skulle försvinna till Skåne, det skedde någon gång i början på 1991, behövde vi ansluta en ny medlem till gruppen. Valet blev lätt – Erik som varit med på några middagar, hoppade oftast in som den förste reserven.
Efter 1991 håller vi gruppen intakt. Trots att vår gemensamma arbetsplats försvann från Stockholm, har alla hittat nya arbetsplatser, i och omkring Stockholm och gruppen kunde träffas ändå. Den största turbulensen skapade jag då jag mellan åren 2006 och 2016 pendlade till England, för där hade jag en kund till min konsultföretag.
Nu är jag tillbaka i Stockholm, de flesta av oss är pensionerade, endast Erik arbetar på sin ordinarie arbetsplats, det är nu lättare att alla ska samlas till middagen.